Om Project Nima och de fyra utvecklingsstegen

Bakgrund

År 2010 deltog Christina Wenngren i ett av EU: s möten mot människohandel och blev överraskad av bristen på praktisk kunskap bland deltagarna. Hon bestämde sig för att i framtiden arbeta mot människohandel och insåg att det behövs mer verklighetsförankring bland experterna och beslutsfattarna.

Hon valde att skriva sin masteruppsats om barnhandel i Ghana och med egna ögon se situationen i landet. I Ghana flyttade hon in i Nima som är ett av huvudstaden Accras mest ökända slumområden för att komma närmare verkligheten. Valet för en ung, svensk tjej att bosätta sig i Nima var enkelt.

I Nima träffade hon Emmanuel som efter ett liv som barnslav valt att kämpa för barns rättigheter och alla människors lika värde. Emmanuel och hans tre döttrar lånade ut sitt skjul till Christina att bo i. Då hon insisterade på att få betala något för besväret fick hon alltid samma svar: ”Vi måste hjälpa varandra i världen, annars kommer vi inte vidare i livet”.

Tre månader senare dog Emmanuel, 43 år gammal. Trots att en insamling gjorts i slummen och Emmanuel förts till sjukhus fick han aldrig någon vård. Christina tog hans död hårt – och med ledorden ”alla kan göra något för att skapa förändring, oavsett vem du är och var du bor” såddes 2011 fröet till Project Nima. Project Nima byggdes på Emmanuels ledord och det har varit kärnan i vårt arbete sedan dess. 2015 registrerades Project Nima som organisation verksam i Sverige och i Ghana.

Projekt Nimas ambassadörer

Den viktigaste tillgången vi har i Project Nima är våra ambassadörer. Vi har sedan 2012 utbildat barn i Nima till ambassadörer för deras samhälle – Project Nima ambassadörer. Ambassadörerna tar ett stort ansvar för yngre barn i Nima och tar särskilt ansvar för de barn som ingår i vårt sponsringsprogram. En del av dessa barn har varit utsatta för människohandel och tvångsarbete. Våra ambassadörer ser till att kläder och leksaker som samlas in i Sverige fördelas så rättvist och jämnt som möjligt till de behövande familjerna. Våra ambassadörer känner deras samhälle bäst.

Project Nima ambassadörerna diskuterar allvarliga ämnen som korruption, människohandel och narkotikamissbruk som berör dem och deras samhälle. När Projekt Nima-teamet från Sverige är i Ghana håller de föreläsningar och workshops om dessa och andra relevanta ämnen i Ghana. Varje lördag träffas ambassadörer i Nima och vidareutbildar både barn och vuxna i Nima vad de lärt sig.

Vad vi vill uppnå inom en snar framtid – Studieresa resa till Sverige

Projekt Nima är en organisation som samlar människor och idéer i världen. Tillsammans förändrar vi världen genom ömsesidig förståelse, utbildning och hjälp. Nu vill vi vidga våra ambassadörers vyer genom en utbytes- och studieresa till Sverige i maj.

Emmanuela ett av Project Nimas fadderbarn ställer frågor till Project Nima ambassadörerna Falila och Fawaz om resan till Sverige. Vad är det de vill lära sig och hur ska de använda den kunskapen för att göra skillnad i Nima. Hon försäkrar sig även att de vet vad fadderbarnen önska svar på när de kommer tillbaka. Emmanuela själv vill till exempel att ambassadörerna ställer frågor om journalistik i Sverige då hon vill bli journalist och kan använda sig av den kunskap i sin utbildning.

Project Nimas utveckling i fyra steg

1.

Project Nima började som en traditionell välgörenhetsorganisation där ”vi ger till dem”. Christina åkte ut till skolor i Sverige och pratade om hur det är växa upp i ett slumområde med Nima som utgångspunkt. Vad fanns det för likheter och olikheter till att växa upp i Sverige? Tyckte barnen i Nima det var roligt att leka? Finns det vatten inomhus? I slutet av alla diskussioner kom man alltid fram till att det fanns mer likheter än olikheter och att olikheterna i regel var materiella och likheterna mänskliga. Barnen i Sverige fick sedan diskutera vad de kunde göra för att hjälpa till och sprida glädje och hopp till andra. Barnen gick hem och samlade in mängder av leksaker och kläder för att hjälpa till.
Senare åkte Christina och hennes team till Ghana för att dela ut sakerna. Mycket riktigt så var glädjen total, barn kramade sina nya leksaker med en sådan hysterisk lycka att det var berörande att se. Men när Christina berättade att barnen i Sverige så gärna önskade sig teckningar från sina nya vänner i Nima blev det tyst. Do they know who we are? frågade en flicka. Do they want something from us? När svaret var ja på båda frågorna var glädjen ännu större från barnen i slummen. Men Christina började fundera..

I Sverige växte barnen i och med sitt engagemang i Project Nima. De var med och skapade förändring och fick en direkt respons på aktion och verkan genom de bilder som togs i Nima. De blev självsäkrare, idérikare och gladare. Men denna utveckling skedde inte i Nima.
Detta kändes inte hållbart. Vad var det som gjorde att barnen i Sverige utvecklades så mycket? Jo, de var med och skapade förändring för andra. De hade makten att göra något bra för andra och därigenom gjorde de även något bra för sig själva och sin egen självkänsla.
Det fanns en rejäl brist på jämvikt mellan barnen. Barnen i Nima hamnade i en ovälkommen offerposition och barnen i Sverige sågs som starka individer med förmågan att skapa förändring. Men Christina visste att detta inte var sant. Barnen i Nima hade lika mycket att komma med även om det inte var lika rika i pengar. Något behövdes göras. Välgörenheten måste börja gå åt båda hållen så att alla får möjlighet att utvecklas på samma vis.

2.

En tid senare fick Christina möjlighet att auktionera ut en teckning som barnen gjort på en jultillställning till förmån för Min Stora Dag i Stockholm. Christina kontaktade Charles som är född och uppvuxen i Nima och som vuxen ansvarig för Project Nima i Ghana. Hon berättade om Min Stora Dag och att barnen i Nima på detta vis kommer att stödja svårt sjuka barn i Sverige. De skulle vara med och sprida glädje till dem. Charles meddelade detta till barnen i slummen som genast bestämde sig för att träffas på kvällen för att be och sjunga för att teckningen skulle gå för så mycket pengar som möjligt.
Teckningen gick för 2500 kronor. Christina skrev till Charles och berättade detta. Hon bad honom även att gå tillbaka till barnen och ställa tre diskussionsfrågor till dem. De första två frågorna var:

  • Skulle de kunna tänka sig att byta plats med barnen i Min Stora Dag om det betydde att de skulle bo i Sverige men ha en allvarlig sjukdom?
  • Tror de att de svårt sjuka barnen i Min Stora Dag skulle kunna tänka sig att bo i ett område som Nima om det betydde att de skulle bli helt friska för resten av livet?

Svaret från barnen var entydigt. De ville inte byta plats och de trodde att barnen nog skulle flytta till Nima med sina familjer om det betydde att de skulle bli friska. Fråga nummer tre blev: vem är det då som är rik? Detta revolutionerade Project Nimas arbete. Barnen i Nima insåg att då de inte velat byta plats och att de kunnat hjälpa barnen i Min Stora Dag var det de som var rika. Samma dag skickade de bilder till Christina för att skicka vidare till Min Stora Dag.
Sedan den dagen gör barnen i Nima armband som säljs till förmån till Min Stora Dag. Pengarna går oavkortat till organisationen för som ambassadören Afi sa: de barnen är sjuka de behöver pengarna mer än vi.
Helt plötsligt började barnen i Nima att växa och bli självsäkrare och starkare. De fick respons från Min Stora Dag och kunde själva se vad deras engagemang resulterade i. I och med detta arbete skapades även nya tankegångar; om vi kan göra så mycket förändring för barn i Sverige, vad kan vi då inte göra för de andra barnen i slummen?

Dessa bilder skickades upp från Nima efter den nytänkande diskussionen.

3.

Steg tre var kanske lite annorlunda men ack så viktigt. Det var nämligen inte helt självklart för barnen i Sverige att de hade något att lära sig från barn som kom från ett utsatt område i ett fattigare land än Sverige ”Det är ju synd om dem, det är ju vi som ska hjälpa dem ju”. Men så fort de insåg att Nimabarnen hade något att lära ut hände något. Project Nima blev väldigt mycket mer spännande, utvecklande och engagerande.
Helt plötsligt hade de båda grupperna blivit jämställda och kunde nu skapa förändring tillsammans. Detta både för sig själv och för andra.

4.

Idag är vi i steg fyra. Hur kan vi förändra världen tillsammans så att den blir bättre för oss alla? Barnen i Nima arbetar tillsammans med fyra skolor i Sverige:

  • Raoul Wallenbergskolan i Skokloster, Stockholm
  • Morkarlbyskolan i Mora
  • Utmelandsskolan i Mora
  • Venjanskolan i Venjan

Exempel på vad vi gör tillsammans

Barnen i Sverige har samlat in pengar för att hjälpa barnen i Nima att rehabilitera barn som varit utsatta för människohandel eller tvångsarbete.
Barn i Nima och Sverige har samlat in pengar för att stötta barncancerfonden i Sverige
Projekt Nima har gemensam utbildning och workshops om människohandel, korruption och livskunskap i såväl Sverige som Ghana.
Barn i Sverige samlar in kläder och leksaker som barnen i Nima delar ut till de mest behövande.
Barnen i Sverige och i Ghana spelar in filmer till varandra som används i undervisningen. Barnen i Nima har gjort material om korruption och människohandel. Filmerna har även använts i de svenska skolorna under engelskalektioner för att förstå olika dialekter. De svenska barnen har gjort filmer om miljö och djurrätt.

Tjejer på Raoul Wallenbergskolan har loppis för att stödja Project Nimas arbete med att rehabilitera barn som räddats från människohandel

Tjejer i Nima använder pengarna för att ta några före detta människohandelsbarn till marknaden för att köpa kläder, skolsaker, skor och annat de behöver samt går på restaurang med dem på kvällen där de jobbar med deras självförtroende.